Detta är Vanessa Diffenbauchs första roman. Det är en mycket trevlig bok, utan blod och våld men som ändå etsar sig fast på något vis. Victoria blev övergiven av sin mamma när hon var mycket liten. I hela sitt liv har hon flyttat från fosterhem till fosterhem, grupphem och till samlingshem. Det enda sättet för henne att uttrycka sina känslor på är med blommor. Hon tycker inte om människor och hon är van vid att ingen tycker om henne heller. Förutom Elisabeth, en av hennes tidigare fostermammor. Men eftersom Victoria är säker på att det är henne det är fel på, så lämnar hon Elisabeth bakom sig. Säker på att hon aldrig kommer att återvända… Hon är dessutom helt säker på att hon aldrig kommer att bli mamma. Men en dag…
Som sagt är det en mycket trevlig bok, en livshistoria som inte liknar någonting annat!
